Mot nya marker
Vi vandrar mot nya marker,
sökandes nya vägar,
med en horisont som lovar oss
kärlek i eld.
Medans almanackans blad faller som
löv i stormen
och mina fötter trampar i dagar som varit
hör jag klockorna ticka skrämmande
och ge oss tiden inlindad i lagerblad.
De nät vi väver fångar abborren
och oss själva.
Så lutar jag min gråtande själ
mot din varma axel
och stilla faller sorgen
i din öppna hand.